Året var 1959 och stensättare Arne Nilsson hade redan vid denna tidpunkt fört en egen mission bland hemlösa i Göteborg, där han outtröttligt jobbat kvällar och nätter med uppsökande verksamhet, efter att själv rest sig upp från ett alkoholmissbruk och fått frälsning via Betlehemskyrkan.
Arne besökte Köpenhamn, där han fick se ett tåg för hemlösa vid namn Himmelsexpressen. Inspirerad av sin upplevelse återvände han till Göteborg och gick raka vägen till SJ:s kontor med en vädjan om att förverkliga samma möjlighet för hemlösa i Göteborg likt Himmelsexpressen i Köpenhamn.